القدر

al-Qadr (Bestämmelsens natt)

Namn: Surah al-Qadr (Bestämmelsens natt)

Övriga benämningar: -

Antal verser: 5

Stad av nedsändelse: Mecka (eventuellt Medina)

Ordningsföljd i den heliga Koranen: 97

Ordningsföljd i nedsändelse: 25



Nämnda belöningar och effekter av recitation:

Profeten(S) sade: ”Den som reciterar denna surah kommer att belönas likt en som har fastat hela månaden Ramadan och hållit nattvaka [med dyrkan] under Laylat al-Qadr.” (Majma’ al-Bayan volym 10 s 516)



Huvudsaklig ämnesfokus: Laylat al-Qadr, dess betydelse och värde, Koranens nedsändelse, värdefullare än tusen månader, änglarna och Roohs nedstigande till Guds ställföreträdare på jorden med bestämmelsen för varje fråga



Helhetsinnehåll och sammanhang av nedsändelse:

I denna surah talas det om Laylat al-Qadr och om dess vikt och värde. Nog om dess storhet att Gud nedsände den heliga Koranens under denna natt, att den är värdefullare än tusen månader och att änglarna och Rooh stiger ner under den med bestämmelsen för varje ting. Samtliga av dessa unika egenheter gör Laylat al-Qadr till en ödesdiger natt under vilken den troende har möjligheten att nå höjder som kräver en hel livstids strävan för att uppnås. Djup kännedom och insikt om hur speciell Laylat al-Qadr är, om dess verklighet och om länken genom vem himlen och jorden länkas samman under denna natt utgör således en avsats för människans raffinering och själsliga uppresande och revolution.

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَٰنِ الرَّحِيمِ

I Guds Namn, den Nåderike den Barmhärtige

Laylat al-Qadr: begreppet ”qadr” har betydelsen av ”taqdir” som innebär att måtta upp och bestämma, medan begreppet ”layl” innebär natt. Således refererar Laylat al-Qadr till Bestämmelsens natt som är en natt då ödet eller levnadslotten i alla frågor måttas upp och bestäms för ett år framåt.

Denna surah inleds med att tala om att Gud har nedsänt den heliga Koranen under Laylat al-Qadr.

Det faktum att det är Koranen som har nedsänts under denna natt står klart utifrån andra verser i den heliga Koranen. Kombinationen av verserna klargör att den heliga Koranen har nedsänts under Laylat al-Qadr som är under månaden Ramadan [se bl.a. 2:185 och 44:1-4]. Dock framgår det inte i den heliga Koranen vilken av månaden Ramadans nätter det är som sammanfaller med Laylat al-Qadr. I återberättelser har emellertid vissa nätter särskilt betonats som möjliga, men ändå har det inte slutligt fastställts exakt vilken av dessa nätter som är Laylat al-Qadr. Frågan har alltså medvetet lämnats med en viss oklarhet kring den. Troligtvis åsyftar detta att alla månaden Ramadans nätter ska högaktas och att ingen av dem ska förringas genom att tas lätt på. Det kan även vara för att Guds tjänare ska fortsätta sträva och be och inte nöja sig med en natts tillbedjan (Majma’ al-Bayan volym 10 s 519). Detta kan liknas vid att Gud har låtit Sina awliya’ (vänner) vara okända bland människorna vilket föranleder att man ska respektera alla. Ett annat exempel är att Gud har dolt Sin ilska bland synderna så att man ska avstå från alla dem medan Han har gömt Sitt beviljande och accepterande av duaa så att man ska ständigt vända sig till Honom och åkalla Honom. Gud har även låtit Sitt Ism A’dham (Guds Största Namn) vara oklart och gömt bland Sina Namn för att man ska vörda alla dem. På samma sätt har Gud låtit tiden för människans död vara okänt så att hon ständigt ska vara redo. Således återges Profeten(S) ha hållit nattvaka och tillbett Gud särskilt under samtliga av månaden Ramadans tio sista nätter. Det närmaste man kommer till svaret är via en återberättelse från Imam Sadiq(A) där han i svar på frågan anger att Laylat al-Qadr är natten till 21:a eller natten till 23:e av månaden Ramadan. Denna angivelse följer således samma linje och avser endast att underlätta för de troende. När personen som hade ställt frågan insisterar vidare och undrar vilken av dessa nätter han ska välja om han inte kan dyrka under båda, specificerar inte Imamen(A) mer och tillägger endast: ”Vad enkelt två nätter är i förhållande till vad du efterfrågar [och önskar nå]!” (Noor ath-Thaqalayn volym 5 s 625 hadith 58). Imam Sadiq(A) har även sagt: ”Måttbestämmelsen sker under natten till den nittonde, och fastställandet (ibram) sker under natten till den tjugoförsta, och signerandet sker under natten till den tjugotredje” (Noor ath-Thaqalayn volym 5 s 626 hadith 62). Detta uppmuntrar de troende att sträva och tillbe Gud mer i synnerhet under dessa nätter och således inte gå miste om Laylat al-Qadrs enorma välsignelser.

Med tanke på nedsändelsesammanhangen kring Koranens verser och det faktum att olika verser har nedsänts i samband med diverse händelser under 23 års tid av Profetens(S) profetskap och haft anknytning till hans liv och tillvaron, uppstår en fråga om hur detta är förenligt med de föreliggande versernas angivelse om att Koranen har nedsänts under en specifik natt. Förklaringen för detta är att Koranen har nedsänts i två omgångar och på två olika sätt. Den ena nedsändningen har omfattat hela Koranen på en gång medan den andra nedsändningen har skett gradvis och vid olika tillfällen under de 23 åren av Profetens(S) profetskap. Detta kan utläsas från olika versers angivelser men även av de två verbformerna, från samma begreppsrot, som har använts för att beskriva Koranens nedsändande i olika verser – ”tanzil” som indikerar ett successivt nedsändande och ”inzal” som har en vidare innebörd och innefattar ett komplett nedsändande på en gång [se även 17:106 och 25:32 respektive 44:2-3].

En annan aktuell fråga handlar om den uppmåttande och bestämmande som sker, vad det innebär och vilka aspekter och frågor det berör. Och huruvida detta bestämmande förseglar människans öde och på vilka grunder måtten i olika frågor bestäms. Utifrån Koranens angivelser och Ahl al-Baits(A) förklarande hadither, står det klart att bestämmelsen avgörs av Gud i enlighet med Hans tjänares kvalifikationer och strävanden som innefattar graden av deras tro, taqwa (gudsfruktan och fromhet), renhet i niyya (avsikt) och i handling samt baserat på deras förhoppningar till Gud och Hans barmhärtighet [se även 44:4-6]. Måttet för allt som rör liv, död, rizq (levebröd och livsuppehälle), frälsning, prövningar med mera bestäms således under denna natt. Det är viktigt att observera att det är måttet som bestäms i olika frågor men att varje saks förverkligande sker i förhållande till dess omständigheter. Med andra ord innebär måttbestämmelsen inte nödvändigtvis att den frågan är helt avgjord och absolut inte kan avvika i dess realisation utan ändrade förhållanden kan fortfarande påverka dess utgång. Exempelvis måttas och bestäms en viss mängd halal rizq (tillåtet levebröd och livsuppehälle) för en person för det kommande året. Men detta innebär inte att han bara kan sitta och vänta på att denna rizq ska trilla ner från himlen i hans famn utan i grad med hans fromma strävan får han del av sin bestämda rizq i mer eller mindre grad; observera att mängden halal rizq som han har möjlighet att få är dock fastställd sedan Laylat al-Qadr. Ett annat exempel kan vara att en viss person, tack vare sina egna synder, ska råka ut för en olycka under det kommande året. Men denna person gör en god handling som föranleder att olyckan mildras eller avvärjs helt utav Guds barmhärtighet. Detta kan alltså bli utgången trots att olyckan varit ämnad att ske ifall personen exempelvis hjälper någon eller skänker sadaqa (allmosa), då en av sadaqas effekter är att undanröja olyckor och svårigheter. I detta avseende finns det starka hadither som betonar vikten och effekten av duaa (bön och vädjan till Gud) oerhört mycket. Däribland har Profeten(S) sagt: ”Inget avvärjer qadha’ (bestämmelse) utom duaa” och Imam Sadiq(A) har sagt: ”Duaa avvärjer qadha’ [även] efter att den har fastställts, ett [avgörande] fastställande (ibram)” (Bihar al-Anwar volym 93 s 295-296). Alltså utgör denna ödesbestämmelse en fastställd bas men den utesluter inte människans fria vilja och valmöjlighet, vilka i sig ingår i bestämmelsen och utgör en av dess inverkande faktorer.

Ytterligare en fråga är huruvida Laylat al-Qadr utgörs av en enda natt genom tiderna, har funnits under en viss epok eller om den förnyas årligen med varje månaden Ramadan. Med tanke på funktionen av Laylat al-Qadr, i egenskap av en tid för fastställandet av mått och bestämmelse i varje angelägenhet och fråga som framförallt rör människans liv under det kommande året, slutleds följaktligen att Laylat al-Qadr är en årligt återkommande händelse. Hade detta inte varit fallet, hade Profetens(S) lära om att högtidlighålla Laylat al-Qadr, ha nattvaka och tillbe Gud extra under denna natt varit förgäves; vilket inte är möjligt då Profeten(S) inte talar annat än det som Gud har befallt honom till [se 53:3-4]. Till detta hör även vad som slutleds av andra Koraniska verser och de senare verserna av denna surah, vars formuleringar och tempusböjda verb anger nutid, vilket i sin tur indikerar pågående, varaktighet och återkomst inom det arabiska språket [se 44:4-6 och 3-5 i föreliggande surah]. Denna slutledning styrks även av återberättelser som anger att Laylat al-Qadr förekommer varje år. Med tanke på att änglarna och Rooh nedkom till Profeten(S) på hans tid, blir den naturliga följdfrågan vem dem nedkommer till under åren som har följt efter Profetens(S) bortgång? Uppenbart är att änglarna och Rooh måste nedstiga till och mottas av en människa som har samma rättmätighet som Profeten(S) och även har en likartad ställning som ger honom de erfordrade befogenheterna. Detta kan självfallet inte vara någon annan än Profetens(S) rättmätiga efterträdare som har personifierats i Imam(A) efter Imam(A), från hans ätt, och idag utgörs av Imam Mahdi(AJ).

En annan aspekt i fråga om Laylat al-Qadr är att inledandet av månbaserade månader inte sker exakt samtidigt i alla länder utan sker gradvis i takt med månens omloppsbana och månens synlighet på himlen. Detta medför i enlighet med tillhörande reglerna inom fiqh (rättslära), att det händer att månaden Ramadans första dag inleds i ett land medan den inleds dagen därpå i ett annat land på vars himmel månen ännu inte har uppträtt och synts till. Med tanke på detta uppstår en fråga om hur detta stämmer överens med att Laylat al-Qadr är en natt på året och således infaller under en och samma natt för alla. Detta kan förklaras med hjälp av den fysiologiska definitionen av natt som i själva verket är skuggan som uppstår på ena sidan av jordklotet som en konsekvens av jordens rotation kring sin axel. Denna skugga förflyttar sig i takt med jordens rotering och i förhållande till solen. Det tar ett dygn för denna skugga att börja vid en punkt, förflytta sig ett helt varv runt jorden och komma tillbaka till startpunkten. Med det sker alltså ett helt varvs förflyttning på 24 timmar som är den tid som krävs för alla på jorden att få en nattperiod under det varvet. Således kan Laylat al-Qadr möjligen referera till de sammanlagda nattperioderna för hela jorden under ett varv, eller med andra ord, ett helt nattvarv. Alltså en skuggperiod, närmare bestämt natt, som hunnit falla på alla jordens hörn om än inte samtidigt. Ett helt nattvarv varar då i 24 timmar från start till avslut.

Sammanfattningsvis framgår och betonas vikten av Laylat al-Qadr både genom Koranens verser, utifrån dess funktion samt via hadither. Detta medan att Gud refererar nedsändandet av Koranen till Sig Själv betonar denna heliga skrifts vikt och storhet likaså. Det faktum att Koranen har nedsänts under Laylat al-Qadr, som är en ödesdiger natt där människors öde för ett år framåt måttas och bestäms, visar också den ödesdigra ställningen av denna himmelska vägledningens bok. Under denna natt då människans öde avgörs baserat på henne själv, kan en vettig människa inte vara likgiltig, försummande och bara sova bort natten. Snarare ser den troende människan till att spendera natten i nattvaka, vända sig till Gud i tillbedjan, försöka rena sig och göra tawba (uppriktig ångerfullhet och ombedjande om Guds förlåtelse) för att på så vis utsätta sig för Guds nåd och be om Hans ynnest med hopp om Hans omfattande barmhärtighet. I en vacker samstämmighet har alltså den heliga Koranen, vars innehåll visar vägen av frälsning och som själv är en vägledning för människan att nå sann bestående lycka, nedsänts på den natten då människan har möjlighet att söka frälsningen och uppnå den.

Sedan betonas vikten och ställningen av Laylat al-Qadr genom en retorisk fråga som anger att det inte går att veta vad denna natt är. Detta för att vidare, i en talande beskrivning, förklara att denna natt är bättre än tusen månader.

Dessa verser visar ställningen, vikten och värdet av Laylat al-Qadr på flera sätt. Däribland genom att själva uttrycket Laylat al-Qadr upprepas i varje vers och att inget ersättningsord används för att referera till denna ödesdigra natt. Med den retoriska frågan anges dessutom att Laylat al-Qadr är så stor och värdefull att även Profeten(S), med sin vida omfattande kunskap som han har erhållit från Gud, inte har känt till dess storhet.

Det faktum att Laylat al-Qadrs värde förklaras med att den är bättre och värdefullare än tusen månader är beaktansvärt. Detta då tusen månader omräknad i år motsvarar över åttio år, vilket utgör en hel livstid. Med tanke på allt som en troende, gudfruktig, from och strävande tjänare kan uppnå under en livstid, klarnar värdet av denna natt, hur mycket som står på spel och hur avgörande den är ytterligare. Värdet av denna natt har en direkt relation och återspegling på det ökade värdet av nattvaka, dyrkan och dyrkanshandlingar under den natten. Därav betonas detta höga värde i många hadither och följaktligen uppmanas till att ta vara på denna natt. Det faktum att den heliga Koranen är nedsänt under Laylat al-Qadr och att Guds baraka (välsignelser) fortsatt öser ner under den, bidrar också till dess högtidlighet och att den är mer värd än tusen månader. Detta då Koranens syfte och mål är att föra människor närmare Gud och väcka oss till liv via dyrkan, och Laylat al-Qadr är en utomordentlig tid för detta. [se även 44:3]

I en hadith återges att Imam Sadiq(A) sade till Ali ibn Abu Hamza Thumali(RA): ”Sök ynnesten av Laylat al-Qadr under natten till den tjugoförsta och tjugotredje, och i var och en av dessa [nätter] be hundra rak’at (böneenheter), och om du klarar, var uppe i nattvaka under båda nätter till gryningen samt utför ghosl (religiös kroppstvättning).” Abu Hamza säger: ”Jag frågade vad som händer om jag inte klarar att be alla dessa böner stående?” Imamens(A) svarade: ”Be sittande.” Abu Hamza frågade vidare vad han skulle göra om han inte kunde det heller. Imamen(A) svarade: ”Be liggande; och det gör inget om du i början av kvällen sover kort och sedan ägnar dig åt dyrkan. Himlens portar är öppna under månaden Ramadan, shaiatin (djävularna) är i kedjor och bojor, och de troendes handlingar är accepterade; vilken god månad månaden Ramadan är! (Noor ath-Thaqalayn volym 5 s 625 hadith 58 – sammanfattad)

I en annan återberättelse skildras att Profeten(S) berättade för sina följeslagare om en utav Bani Esra’il som hade klätt sig i stridskläder som han inte tog av under tusen månader. Han var alltså ständigt i jihad (kamp i Guds väg) eller redo för det. Detta förvånade följeslagarna och de önskade att en sådan ära skulle förefinna sig för dem också, varpå den tredje versen av surah al-Qadr nedsändes och angav att Laylat al-Qadr är bättre och värdefullare än tusen månader. I en annan skildring återges att Profeten(S) berättade om fyra personer utav Bani Esra’il som hade dyrkat Gud i åttio år, utan att varken begå synd eller falla i olydnad. Följeslagarna som hörde detta önskade att även de skulle få sådan tawfiq (framgång och lycka) vilket möjliggjordes genom denna vers (Dorr al-Manthoor volym 6 s 371). Laylat al-Qadr förekommer alltså varje år sedan Profetens(S) tid och är med detta en speciell välsignelse som har skänkts till Profetens(S) ummah (folk). Detta anges även i en hadith där Profeten(S) sade: ”Sannerligen har Gud förärat mitt ummah (folk och nation) med Laylat al-Qadr; [som] Han inte har skänkt till dem som har funnits innan.” I en återberättelse återges även att Profeten(S) berättade att han i en sanndröm visades att Bani Umayya gick upp på hans predikställning och att innebörden av detta tog hårt på honom, varpå Gud nedsände surah al-Qadr för hans tröst. (Dorr al-Manthoor volym 6 s 371)

Se kommentar för 97:2

Tanazzal: verbet ”tanazzal” är från samma rot som ”tanzil” och ”inzal” med innebörderna nedstigande och nedkommande respektive nedsändande. Begreppet ”tanazzal” som betyder att något har nedstigit, har nutidstempus och tyder på en pågående kontinuerlighet och att det avsedda sker återkommande. Detta utgör ännu en indikation på Laylat al-Qadrs återkommande då änglarna och Rooh nedstiger återkommande, det vill säga under varje års Laylat al-Qadr.

I vidare beskrivning av Laylat al-Qadr uppges det att änglarna och Rooh nedstiger under denna natt.

I fråga om vem eller vad Rooh, som anges nedkomma vid sidan av änglarna, är uppges flera möjligheter. En möjlighet är att Rooh refererar till ärkeängeln Jibrail(A) som även har kallats för Jibrail al-Amin och Rooh ol-Amin. En annan möjlighet som kan vara mer trolig är att Rooh är en stor skapelse som är högre än änglar. Detta antyds av en hadith där Imam Sadiq(A) vid fråga om huruvida Rooh är Jibrail(A) har svarat: ”Jibrail är utav änglarna och Rooh är större än änglarna; är det inte så att Gud den Ärade den Majestätiske säger: ’änglarna och Rooh stiger ned?’” (Tafsir Borhan volym 4 s 481). Med andra ord indikerar angivelsen av båda dessa, änglar och Rooh, parallellt och vid sidan av varandra att det rör sig om två olikartade skapelser. [se även 78:38]

I fråga om syftet med deras nedstigande uppger versen att detta sker med deras Herres tillåtelse i syfte att på Guds befallning uträtta måttandet och bestämmelsen av ting, alternativt, nedkomma med den måttade bestämmelsen för ting. Referensen till ”deras Herre” har således en nära relation till det uppdrag som änglarna nedstiger för. Detta uppdrag relaterar alltså till Gud, i egenskap av Herren över skapelsen; en Herre som står för ombesörjande, tillsyn och planering av angelägenheterna för utvecklingen av det ägda som Han besitter. [se även 1:2 samt 114:1]

Salam: begreppet ”salam”, från samma rot som ”silm” med betydelsen fred och fredlighet, har innebörden av att vara fri från yttre och inre defekter, brister och sjukligheter. Begreppet ”salam” är även hälsningsuttrycket som används inom Islam vid möte och avsked.

I den sista beskrivningen av Laylat al-Qadr uppges det slutligen att denna natt är frid och fred ända till dess gryning gryr.

Den heliga Koranen har nedsänts under denna natt; dyrkan och nattvakande under den är bättre än tusen månaders dyrkan; Guds välsignelser och allt gott öser ner; Hans speciella barmhärtighet omfattar Hans tjänare och Rooh och änglarna nedkommer under den. Således är hela denna natt, från början till slutet, salam (frid) ända till gryningen. Detta salam yttrar sig i att Guds särskilda nåd ämnar till att Hans barmhärtighet ska omfatta Hans tjänare som vänder sig till Honom och att straffets portar förblir stängda under Laylat al-Qadr. Dessutom är djävlarnas viskningar verkningslösa under denna natt. En annan yttring som uppges kan vara att änglarna under denna natt ständigt hälsar salam till de troende som står i dyrkan samt till Profeten(S) eller hans rättmätiga ma’soom (felfria) efterträdare, det vill säga till varje tids Imam(A) som i vår tid är Imam Mahdi(AJ). Då den ena yttringen inte behöver utesluta den andra kan båda dessa vara gällande parallellt. I en hadith från Imam Baqir(A), då han frågades om huruvida de, det vill säga Imamerna(A), visste vilken natt som är Laylat al-Qadr, svarade han: ”Hur ska vi inte veta och [det medan] änglarna kretsar omkring oss under den?” (Tafsir Borhan volym 4 s 488 hadith 29)

Det återges att när änglarna kom till profeten Ibrahim(A) för att ge honom det glada budskapet om att han skulle välsignas med ett barn, hälsade de honom med salam [se 11:69]. Det anges att den njutning som profeten Ibrahim(A) fick av deras hälsning inte kunde jämföras med något i hela världen. Detta medan när han kastades i Nimrods eld, kom änglarna på Guds befallning och hälsade salam och elden blev grönskande för honom [se även 21:69]. Vilken välsignelse ligger det då i änglarnas hälsning på de troende under Laylat al-Qadr och skulle mottagandet av en sådan hälsning inte få helvetets eld fjärmad från de troende?! Och vilken ära och storhet för Profeten Mohammads(S) ummah att änglar nedkommer och hälsar dem salam. (Tafsir Fakhr Razi volym 32 s 36)