الشرح

ash-Sharh (Vidgandet)

Namn: Surah ash-Sharh (Vidgandet)

Övriga benämningar: -

Antal verser: 8

Stad av nedsändelse: Mecka

Ordningsföljd i den heliga Koranen: 94

Ordningsföljd i nedsändelse: 12

Nämnda belöningar och effekter av recitation:

Profeten(S) sade: ”Den som reciterar surah ash-Sharh kommer att belönas som en som har sett Profeten Mohammad(S) sorgsen och avlägsnat sorgen från hans hjärta.” (Majma’ al-Bayan volym 10 s 507)



Huvudsaklig ämnesfokus: Tre av Guds stora välsignelser över Profeten(S) – stort hjärta, nedsättande av det som betungar och upphöjd hågkomst, Guds bådande och löfte till Profeten(S) – Profetens(S) namn och lära upphöjs, en av Guds fastställda principer i denna värld som en drivande hoppingivande motivation – svårighet medföljs alltid av lättnad, två instruktioner för ökad framgång och blomstring – ihållande strävan med Gud i fokus



Helhetsinnehåll och sammanhang av nedsändelse:

I denna surah talar Gud om några av Sina främsta välsignelser som Han har skänt till Sin älskade Profet(S) och som manifesterat sig bland annat i form av Profetens(S) klarsynthet, hans uthållighet vid prövningar och svårigheter och hans kärlek och tolerans gentemot sina medmänniskor samt även i bevarandet och utbredningen av hans hågkomst och budskap. Dessutom betonar Gud att varje svårighet medföljs av lättnad som en fastställd princip i världen, vilket klargör vilketn av sabr (tålamod, uthållighet och ihärdighet) vid sidan av fortsatt strävan och utförande av plikter. Följaktligen befalls Profeten(S) att fortsatt kämpa och anstränga sig i Guds väg och i sin strävan alltid ha Gud i sikte och i fokus.

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَٰنِ الرَّحِيمِ

I Guds Namn, den Nåderike den Barmhärtige

Nashrah: begreppet ”nashrah” är utav ”sharh” som ursprungligen innebär att utvidga och breda ut kött, det vill säga skära köttet i mitten och sära på det, ungefär som en uppslagen bok. Innebörden av uttrycket ”sharh-e sadr” (vidga bröstet) är således att vidga hjärtats mottaglighet och själens kapacitet genom gudomligt ljus och ro. Detta var något som profeten Musa(A) bad om när Gud befallde honom att bege sig för att kalla Farao till Gud [se 20:25]. Motsatsen till ”sharh-e sadr” är ”dhiq-e sadr” (trångt bröst). [se 15:97]

I denna surah talar Gud om några av Hans stora välsignelser som Han har skänkt till Sin älskade Profet(S) och inleder med ett av de allra viktigaste som är det stora hjärta och vidgade bröst som Gud har välsignat Profeten(S) med.

Tonen i verserna av denna surah speglar Guds enorma kärlek för Profeten(S) samtidigt som verserna är en tröst för Profeten(S) i samband med de svårigheter han fick utstå i fullföljandet av sin kallelse till sin Älskade Herre. Vidgandet av Profetens(S) bröst är i själva verket en symbolisk beskrivning som refererar till storheten av Profetens(S) själ samt det öppensinne och tålamod Gud välsignade honom med. Detta utvidgande har en vid innebörd och kan innefatta både Profetens(S) kapacitet att kunna motta wahy (den nedsända uppenbarelsen), hans ypperliga uppbärande av profetskapets ställning och utförandet av dess medföljande plikter samt vidgandet av hans tålamod och uthållighet inför envisheten och tjurskalligheten av fiender och motståndare. Denna egenskap var nödvändig för en stor ledare som Profeten(S) i syfte att kunna fullfölja det oerhört viktiga och omfattande uppdraget Gud hade ålagt honom. Med hjälp av denna stora gåva från Gud blev det möjligt för Profeten(S) att tackla alla de svårigheter som kom hans väg från alla håll och således fullborda sitt uppdrag utan att brista, skakas om eller förlora sin inre ro vid bemötandet av bekymmer. Inte nog med detta, utstrålade Profeten(S) dessutom den bästa av moral, inspirerade sina följeslagare och ingöt ro i sin omgivning vilket ytterligare visar vidden av hans hjärta och själ.

Wezr: begreppet ”wezr” innebär generellt en stor tyngd och kan exempelvis referera till synder då dessa är en tyngd på syndarens axlar. Detta medan begreppet ”wazir” (vesir) kommer från samma rot och refererar till styrets angelägenheter som kan liknas vid tyngder som vesiren bär på. Uttrycket ”wadh’ al-wezr” som har använts i versen innebär således att sätta ned, avlägsna och ta bort tyngden eller med andra ord avlasta personen från den.

Anqadh: begreppet ”anqadh” är utav ”naqdh” som i grunden betyder att lösa upp en knut eller bryta loss kompakta delar av en byggnad. Begreppet ”inqadh” från samma rot refererar till det ljud som uppstår när dessa kompakta delar separeras från byggnaden. Det kan även referera till hur ryggkotorna kan knaka och låta när man lyfter eller får en stor tyngd på sig. Likaså har begreppet ”naqdh”, utifrån samma grundbetydelse, innebörden av att bryta en ed eller ett avtal. Således innebär det allmänna uttrycket ”inqadh adh-dhar” som har använts i versen, att bryta någons rygg på ett sätt som en stol eller bädd kan låta när man sätter sig eller lägger en tyngd på dem. Detta uttryck avser dock nästan alltid en bildlig beskrivning och anger snarare tillståndet av en människa som bär på en tyngd eller ett bekymmer som gör sig synligt på personen.

Vidare anger Gud ännu en välsignelse och det är att Gud lyfte bort den krossande tyngden av svårigheter som Profetens(S) kall till Guds väg innebar från Profeten(S).

Budskapet av tawhid (monoteism – tro på Guds enhet och enhetlighet) och kampen som Profeten(S) förde för att avlägsna fördärvet som samhället led av var oerhört svår och kunde inte övervinnas annat än med Guds hjälp. Dessa svårigheter förekom för samtliga profeter(A) och förekommer för alla troende som följer Guds väg trots förnekarnas motarbetande, men var ur alla aspekter betydligt svårare och tyngre för Profeten Mohammad(S). Med tanke på att Profeten(S) var sigillet av profeter(A) innebar det även att han fick fullborda hela den profetiska linjens gudomliga uppdrag och dessutom länka profetskapets linje till Imamat (islamiskt förmyndarskap och ledarskap) som profetskapet övergick till efter honom. Därutöver var det en svår omgivning och era som Profeten(S) hade att övervinna i relation till vidden av hans världsomfattande kall.

Se kommentar för 94:2

Som en tredje gåva anger Gud hur Han upphöjde Profetens(S) namn; fiender, motståndare och motgångar till trots.

I själva verket ihågkoms Profetens(S) namn och minne parallellt med Gud, Islam och den heliga Koranen överallt. Exempelvis ljuder Profetens(S) namn högt i azan(böneutrop) fem gånger om dagen efter Guds namn. Detta medan vittnesmålet om Profetens(S) profetskap medföljer vittnesmålet om tawhid (Guds enhet och enhetlighet) och utgör ett villkor för Islam och antagandet av tron. Varje muslim är dessutom obligerad att vittna om Profetens(S) profetskap minst nio gånger per dag genom sina obligatoriska böner. Samtliga av dessa är förverkligade hänsyftningar av versen som visar upphöjandet av Profetens(S) namn och hågkomst. Profeten(S) har även i förklaringen av denna vers sagt att Jibrail(A) framförde till honom att Gud har sagt att närhelst Guds Namn omtalas kommer Profetens(S) namn att nämnas.

Värt att notera är den oerhört vackra kombination som målas upp i dessa verser där Gud först talar om att avlasta och sätta ned en tyngd och sedan om det omvända, det vill säga att lyfta och upphöja Profetens(S) namn. Dessa versers budskap var således både en tröst för Profeten(S) och samtidigt glada bud om den ljusa framtid som väntade efter de svårigheter som han fick genomgå, speciellt i Mecka under den närmaste framtiden och så småningom världen över [se även 110:1-3 respektive 61:6-9]. Dock började tecken på förverkligandet av dessa glada bud skådas redan mot slutet av de 13 åren i Mecka då Profetens(S) namn och hans kall till Gud hade blivit vida känt och många människor hade börjat öppna sina hjärtan för det gudomliga ljuset.

Därefter uppger Gud en av Sina sunnah (fastställda principer som världen styrs i enlighet med) som är att svårighet alltid medföljs av lättnad. Med andra ord finns det ingen svårighet utan att den övergår till lättnad och eftersom detta är en fastställd princip anges svårigheten inte efterföljas utan medföljas av lättnad.

Upprepandet av samma mening utgör ytterligare en betoning och bekräftelse om den gällande principen. Dessa versers form är också allmänomfattande och indikerar att detta inte uteslutande gäller för Profeten(S) och hans tid utan det gäller för alla och under alla tider. Med andra ord är detta även ett gudomligt löfte som sprider ljus och hopp i de troendes hjärtan och avlägsnar dammen av misströstan och otålighet. Profeten(S) har även i en hadith sagt: ”Och ni ska veta att sannerligen med svårighet följer lättnad, och att med tålamod följer seger, och att befrielse följer med möda.” (Noor ath-Thaqalayn volym 5 s 604 hadith 11). Härigenom indikeras även att tålamod, uthållighet och fortsatt strävan på vägen av haqq (sanning, rätt och rättvisa), trots stormen av motgångar, kommer till slut att leda till seger och underlättande av vägen.

Se kommentar för 94:5

Ensab: begreppet ”ensab” innebär att bemöda och anstränga sig i ihållande strävan och ständigt kämpa för att uppnå ändamålet.

Slutligen befaller Gud Profeten(S) att nu när Gud har omfamnat honom med Sina oerhörda välsignelser och nu när Hans gudomliga sunnah gör att svårigheter medföljs av lättnad, se då till att alltid fortsätta sträva i Hans väg, med Honom i fokus, med ena plikten efter den andra.

Dessa verser har likt de föregående verserna en vid innebörd och förespråkar i själva verket en allmängiltig riktlinje som uppmanar Profeten(S), och alla troende i hans efterfölje, att ständigt sträva i Guds väg och aldrig vara stilla utan alltid följa upp med nästa steg. Korankommentatorer har emellertid även angett flera specifika hänsyftningar för vad dessa steg har avsett. Exempelvis har en del angett att verserna kan syfta på att Profeten(S) efter obligatoriska böner skall fortsätta med rekommenderade böner, eller fortsätta med dyrkanshandlingar efter strid mot fienderna. En av dessa hänsyftningar är Guds befallning till Profeten(S) där han i samband med fullbordandet av det profetiska budskapet, skall fullfölja det med förkunnandet om Imam Alis(A) Imamat (Islamiskt och av Gud utvalda förmyndarskap och ledarskap) (Shawahed at-Tanzil volym 2 s 349 hadith 1116-1119 samt Tafsir Qortobi volym 10 s 7199). Detta var också något som Guds bästa tjänare och Sista Profet(S), som inte annat än lydde Gud under hela sitt liv, kungjorde på Guds order i många sammanhang; däribland vid Ghadir Khom under Profetens(S) avskeds-Hajj då Profeten(S) tillkännagav Imam Ali(A) som sin ”broder, ställföreträdare och efterträdare”. (al-Ghadir av Allamah Amini innefattar Profetens(S) hela khutba (tal) med samlingen av källor och återberättare)

Samtliga av dessa angivelser gäller således som hänsyftningar å ena sidan medan versernas form å andra sidan visar även på deras allmänomfattning och lyfter Profeten(S) som ett föredöme. Ett föredöme som efter en avklarad uppgift, inte anser sig vara färdig för vila utan ger sig på nästa viktiga uppgift och på så vis aldrig upphör med sin strävan och längtan i Guds väg. Detta är i sig ett säkert recept för människans ständiga utveckling och framgång då sysslolöshet, slöseri med tid, för mycket vila och nöje samt inaktivitet vad gäller målmedvetna handlingar leder till slöhet, lathet, mållöshet, depression och slutligen synd och alla möjliga fördärv. Även dagens moderna statistik kan vara värd att beakta i detta sammanhang då statistiken exempelvis tyder på att brottslighet tilltar under helgdagar eller då arbetslösheten ökar i ett samhälle.

Se kommentar för 94:7