BETA
al-Qare’a

القارعة

al-Qare’a (den Slående)

Namn: Surah al-Qare’a (den Slående)

Övriga benämningar: -

Antal verser: 11

Stad av nedsändelse: Mecka

Ordningsföljd i den heliga Koranen: 101

Ordningsföljd i nedsändelse: 30



Nämnda belöningar och effekter av recitation:

Imam Baqir(A) sade: ”Den som reciterar surah al- Qare’a kommer Gud att skydda från Dajjals fitna [i den sista tidens prövning] och från att tro på Dajjal, och under domedagen kommer Gud att skydda denne från helvetets orenlighet inshaAllah (om Gud så vill).” (Majma’ al-Bayan volym 10 s 530)



Huvudsaklig ämnesfokus: Domedagens skeende, människors tillstånd på domedagen, bergens tillstånd, handlingarnas våg, handlingars vikt, Qare’a – ett av domedagens namn, Hawiya – ett av helvetets namn



Helhetsinnehåll och sammanhang av nedsändelse:

Denna surah handlar i sin helhet om domedagen och inleds med några av domedagens inledande scener vars skräckinjagande beskrivning även tjänar som en varslande förvarning. Därefter refereras det till handlingarnas våg där människors handlingar vägs utifrån givna mått. Detta leder i sin tur till att människorna i huvudsak delas upp i två grupper där de goda handlingar har en tyngd som medför ett belåtet liv för deras utövare, medan de onda handlingarna väger lätt och för gärningsmannen till helvetets avgrund.

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَٰنِ الرَّحِيمِ

I Guds Namn, den Nåderike den Barmhärtige

101:1

الْقَارِعَةُ

AlqariAAatu

Qare’a (den drämmande slående händelsen)

Qare’a: begreppet ”qare’a” utav ”qar’” har innebörden av att dunka, drämma eller slå en sak mot ett annat på ett sätt som framkallar ett starkt läte. Det är utifrån samma innebörd som en hammare kallas för ”maqra’a”. Begreppet ”qare’a” har således kommit att referera till varje viktig och svår händelse som kommer som ett slående hårt slag. Många Korankommentatorer anger att Qare’a är ett av domedagens namn.

Denna surah inleds med att nämna domedagen genom dess svårbeskrivliga natur vilket indikerar dess storhet och fasansfulla händelser. Huruvida namnet Qare’a refererar till de inledande händelserna av domedagen som slår ut universum ur ordningen vi känner till, eller om det handlar om dess senare del då de döda återupplivas och de slående fasorna drämmer till folks hjärtan kan båda vara gällande då båda delarna av domedagen nämns i nästföljande verser.

Det faktum att Gud även i tilltalet till Profeten(S) anger att inte ens Profeten(S) kan veta vad denna stora händelse är, påvisar att denna slående händelse är så ofantlig och skräckinjagande att den inte kan föreställas av någon.

101:2

مَا الْقَارِعَةُ

Ma alqariAAatu

Vad är Qare’a?

Se kommentar för 101:1

101:3

وَمَا أَدْرَاكَ مَا الْقَارِعَةُ

Wama adraka ma alqariAAatu

Och vad vet du vad Qare’a är?!

Se kommentar för 101:1

101:4

يَوْمَ يَكُونُ النَّاسُ كَالْفَرَاشِ الْمَبْثُوثِ

Yawma yakoonu alnnasu kaalfarashi almabthoothi

Dagen då människorna kommer att vara likt skingrade fjärilar

Se kommentar för 101:1

101:5

وَتَكُونُ الْجِبَالُ كَالْعِهْنِ الْمَنْفُوشِ

Watakoonu aljibalu kaalAAihni almanfooshi

Och bergen kommer att vara likt färggrann luckrad ull

Se kommentar för 101:1

101:6

فَأَمَّا مَنْ ثَقُلَتْ مَوَازِينُهُ

Faamma man thaqulat mawazeenuhu

Så den vars våg är tung

Mawazin: begreppet ”mawazin” är plural för ”mizan” som betyder våg eller ett redskap som man kan måtta något med. Begreppet har i första hand refererat till en fysisk våg som väger materiella vikter men har senare även kommit att innefatta vägning i metafysiska och andliga sammanhang.

Därefter övergår verserna till räkenskapen där alla handlingar vägs och blir en avgörande faktor i fördelningen mellan de vars handlingar väger tungt och de vars handlingar väger lätt. Detta tyder på att varje handling har sin vikt, eller i själva verket ett värde, och att vissa handlingar väger tyngre beror på att de är av betydelse och värde hos Gud. Handlingarna som väger tyngre är de handlingar som för människan närmare Gud och erhållandet av Hans belåtenhet och leder henne till lycksalighet och belöning i paradiset. Detta medan de handlingar som väger lätt och därmed har fört personen bort från Gud och Hans belåtenhet, leder till straff och olycksalighet i helvetet.

Vågen som anges i verserna behöver i själva verket inte vara en sedvanlig våg med vågskål utan det kan vara något som fungerar som en måttstock eller på annat vis väger och avgör värdet av handlingarna – precis som i en hadith där de troendes Mästare Imam Ali(A) och Imamerna(A) från hans ätt anges vara ”mawazin” (Bihar al-Anwar volym 7 s 251). Detta medan i en annan hadith där Imam Sadiq(A) frågas om vad vågen är, blir hans svar att vågen är adl (rättvisa) (Noor ath-Thaqalayn volym 2 s 5). Med andra ord utgör Guds framstående tjänare samt regelverket för Hans gudomliga rättvisa själva vågen som väger handlingarna och måtten som människor och deras handlingar mäts mot. Vikten och värdet av människor och deras handlingar avgörs därmed av hur mycket de sammanfaller med de mest framstående av Guds tjänare och hur lik och i enlighet med dessa de är.

Dessutom kan formuleringen av ”mawazin” i plural indikera att varje av dessa är en våg som människors varierande egenskaper och handlingar vägs mot. Detta då olika handlingar väger olika mycket och medan en del handlingar väger extra i sig, finns det även vissa element, som tro och avsikt, som är av avgörande vikt och ökar handlingens kaliber. I en hadith säger Profeten(S) i fråga om trosbekännelsen la ilaha illa Allah (det finns ingen gudom utom Allah [Gud]) att: ”Det innebär [bekännelse och vittnande om] Hans enhet. Gud accepterar inte handlingar utom med den [tron] och det är ordet av taqwa (gudfruktighet och fromhet) med vilket Gud tynger vågen på domedagen.” I en annan hadith från Imam Baqir(A) anges: ”Det finns inte något i vågen som väger mer än att skicka välsignelser över Mohammad och Aal Mohammad [salawat].” (Noor ath-Thaqalayn volym 5 s 659 hadith 12 och 7)

Resultatet för de vars handlingar väger tungt blir således en belåten och välbehaglig tillvaro i paradiset som är så rofylld och välsignad att själva livet och levnaden beskrivs som belåten. Denna lycka i dess fullkomliga form förekommer endast i paradiset där alla välsignelser är fulländade ur alla aspekter och medföljs av trygghet, säkerhet, evighet och fullständig ro. Detta till skillnad från denna värld som till sin natur medföljs av svårigheter och obeständighet vilket leder till att även välsignelserna i den inte är absoluta eller bestående.

101:7

فَهُوَ فِي عِيشَةٍ رَاضِيَةٍ

Fahuwa fee AAeeshatin radiyatin

Så är han i en belåten levnad

Se kommentar för 101:6

101:8

وَأَمَّا مَنْ خَفَّتْ مَوَازِينُهُ

Waamma man khaffat mawazeenuhu

Och den vars våg är lätt

Umm: begreppet ”umm” innebär mor. Symboliskt avser en mor bland annat den man alltid går tillbaka till och söker tillflykt hos. Således refererar det även till ursprung och den allra viktigaste kärnan i olika sammanhang.

Hawiya: begreppet ”hawiya” kommer från ”howi” som betyder att falla och störta ner. Hawiya anges vara ett av helvetets namn eftersom syndarna störtar ner i den, vilket i sin tur indikerar helvetets djup.

Hamiya: begreppet ”hamiya” kommer från ”hama” som refererar till hettans styrka och i detta fall pekar det på hur otroligt brännande helvetets eld är.

Slutligen beskrivs de vars handlingars våg väger lätt vilket resulterar i helvetet som omger dem, så att oavsett vilket håll de än beger sig går de tillbaka till det. Tilltalet till Profeten(S) om att inte veta vad Hawiya är betonar hur fruktansvärt helvetets straff och dess brännande eld är så att det omöjligen kan föreställas.

101:9

فَأُمُّهُ هَاوِيَةٌ

Faommuhu hawiyatun

Så är hans tillhåll Hawiya (avgrunden) [helvetet]

Se kommentar för 101:8

101:10

وَمَا أَدْرَاكَ مَا هِيَهْ

Wama adraka ma hiyah

Och vad vet du vad det är

Se kommentar för 101:8

101:11

نَارٌ حَامِيَةٌ

Narun hamiyatun

En brännande eld

Se kommentar för 101:8