BETA
Innehåll

الفيل

Al-Fil (Elefanten)





بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَٰنِ الرَّحِيمِ

I Guds Namn, den Nåderike den Barmhärtige

105:1

أَلَمْ تَرَ كَيْفَ فَعَلَ رَبُّكَ بِأَصْحَابِ الْفِيلِ

Alam tara kayfa faAAala rabbuka biashabi alfeeli

Har du inte sett hur din Herre gjorde med elefantens följe

I denna surah återger Gud historien om Abraha och hans här som blev kända som Elefantens följe. Abraha som var härskare över Jemen hade byggt ett ståtligt tempel och ville att Arabiens folk skulle vallfärda till den istället för Ka’ba som hade en central ställning och som de höll så heligt efter profeten Ibrahim(A). När folket vägrade tvärt, bestämde sig Abraha för att bege sig mot Mecka och förstöra Guds Hus Ka’ba och på så vis tvinga uppmärksamheten till det tempel han hade byggt. I Abrahas här fanns ett antal elefanter som tjänade dels som riddjur och dels var avsedda att visa Abrahas makt och skrämma slag på eventuellt motstånd från Meckaborna. Detta var ovanligt och därför blev det ett karaktäristiskt drag för hans här.

Väl framme utanför Mecka började Abrahas här lägga beslag på Meckabornas boskap som betade utanför staden, däribland tvåhundra av Profetens(S) farfar Abdul Muttalibs(A) kameler. Abraha skickade bud till staden för att låta folket veta att han hade kommit för att förstöra Ka’ba och om de inte tog till strid skulle han skona deras liv. Han ville även tala med Meckas överhuvud så Abdul Muttalib(A) fördes till honom. När Abraha såg Abdul Muttalib(A) blev han tagen av hans respektingivande utstrålning och gick upp för att motta honom. Sedan lät han fråga Abdul Muttalib(A) vad han hade för önskemål varpå Abdul Muttalib(A) bad att få tillbaka sina kameler. Abraha blev förvånad av svaret och sa till Abdul Muttalib(A) att han hade fått en känsla av respekt när han först såg Abdul Muttalib(A). Men med tanke på att Abraha hade kommit för att förstöra det heliga hus som Abdul Muttalib(A) och hans fäder trodde på, fick detta ynkliga önskemål honom att förlora respekten. Då svarade Abdul Muttalib(A) med ett trofast lugn: jag är herre för kamelerna och detta Hus har en Herre som kommer att skydda den.

Abdul Muttalib(A) som visste att Meckaborna inte kunde motstå Abrahas här, återvände till staden och bad folk att ta skydd i bergen som omringade Mecka. Sedan gick han fram till Ka’ba och bad till Gud att skydda Sitt Hus från de illvilliga överträdarna. Snart uppenbarades ett svart moln i himlen som visade sig vara en svärm av små fåglar som var och en bar på tre små lerstenar i sina näbb och klor. Samtidigt hade Abraha börjat föra sin här in mot Mecka men till sin förvåning vägrade hans vältränade elefant lyda och gå framåt utan ville istället vända tillbaka hela tiden. Då anlände fåglarna och kastade ner lerstenarna på Abrahas soldater som flydde skräckslaget åt alla håll men föll döda till marken med varje sten som träffade dem.

Utifrån denna händelse namngav folket året för ”Elefantens år” som kom att markera inledningen av ny tideräkning hos araberna. Det var under samma år som Profeten(S) föddes. Denna historia var så pass känd att Gud påminner om den i form av en retorisk fråga till Profeten(S) och hans samtida varav många hade upplevt den. Med andra ord leder Gud människorna till eftertanke och lärdom om hur Han lät en till synes oslagbar stor armé omintetgöras av ett betydligt mindre, så att det må få den egensinniga högmodiga människan att inse sin svaghet och obetydlighet inför sin Herre och återvända till Honom i underkastelse.

105:2

أَلَمْ يَجْعَلْ كَيْدَهُمْ فِي تَضْلِيلٍ

Alam yajAAal kaydahum fee tadleelin

Lät Han inte deras smidande [planer gå] i förvillelse

Kayd: begreppet ”kayd” innebär smidande av planer.

Tadhlil: begreppet ”tadhlil” härstammar från samma rot som ”dhalal” med innebörden ”villfarelse” eller ”vilseledning” och refererar i detta fall till att de kom bort från sina planer.

Abraha hade i avsikt att förstöra Ka’ba för att på så vis rikta uppmärksamheten mot sitt tempel men inte nog med att han inte nådde sitt mål och dessutom förlorade sitt liv, ökade storheten av Ka’ba genom denna händelse vars nyhet spred sig som löpeld i Arabien. Därmed fick den gudomliga viljan överträdarnas smidda planer krossade och omintetgjorda samt gav dem omvänd effekt.

105:3

وَأَرْسَلَ عَلَيْهِمْ طَيْرًا أَبَابِيلَ

Waarsala AAalayhim tayran ababeela

Och Han sände över dem fåglar svärmvis

Ababil: mot vad som i folkmun har blivit förmodat är begreppet ”ababil” inte namnet på det fågelslag som anföll Abrahas här utan ordet tros snarare vara en beskrivning av fåglarna som kom i svärm och skock följd av skock. Vad gäller sorten av dessa fåglar har det återgetts att de var småfåglar liknande svalor som sågs komma från Röda havets håll.

Sejjil: begreppet ”sejjil” är ursprungligen ett persiskt ord som refererar till en blandning bestående av grus och lera som torkat ihop och tillsammans bildat småstenar.

’Asf ma’kool: begreppet ”’asf” refererar till bladen eller skalet av sädeskorn som torkat och blivit malda medan ”ma’kool” betyder söndertuggad och förtärd. Med andra ord anger denna beskrivning hur redan torkad malen hö, söndertuggats av ett djur för att därefter söndersmulas ytterligare genom djuret matsmältningssystem och blivit fullkomligt förtärd.

Dessa verser förmedlar Abraha och hans härs öde med en detaljerad bildlig beskrivning av fåglarnas attack mot dem och påvisar graden av förödelse som lerstenarna lämnade på dem. När dessa småfåglar flög över armén fälle dem lerstenarna likt regn över soldaternas huvuden och de föll ihop lik malen söndertuggat hö.

Hela denna historiska berättelse återges i få innebördsrika verser som visar på vilket mirakel det var samtidigt som det utgör en varning till alla överträdare att Gud kan ödelägga deras planer och utplåna dem med minsta medel. Detta budskap var på Profetens(S) tid ämnat till att väcka Quraysh som själva upplevt händelsen och påminna dem att bevarandet av Ka’ba och deras egen överlevnad skulle inte varit möjligt utan Gud. Härigenom visade Gud även att Hans vilja är att detta land ska vara ett säkrat och trygg land så som profeten Ibrahim(A) bad om [se 14:35 och 95:3].

Sammanfallandet av denna händelse med Profetens(S) födelse var också ett förberedande tecken för hans ankomst liksom ett klargörande om vad som slutligen väntar de som inte tar lärdom och ställer sig mot Gud och Hans tjänare.

105:4

تَرْمِيهِمْ بِحِجَارَةٍ مِنْ سِجِّيلٍ

Tarmeehim bihijaratin min sijjeelin

Kastandes [över] dem med stenar av lera

Se kommentar för 105:3

105:5

فَجَعَلَهُمْ كَعَصْفٍ مَأْكُولٍ

FajaAAalahum kaAAasfin makoolin

Så Han lät dem vara som förtärd hö

Se kommentar för 105:3